När företag som Amazon tvingar medarbetare att använda AI för att uppnå godtyckliga kvoter, som 80% utvecklare per vecka ska använda AI, skapar de teater. Medarbetare börjar “tokenmaxa”, skapa meningslösa uppgifter bara för att driva upp siffrorna. Det är Goodharts lag i praktiken: när ett mått blir ett mål, upphör det att vara ett bra mått.

Det här är inget nytt. Ludditerna var inte emot maskiner. De var emot hur maskiner användes för att devalvera arbete, för att göra människor utbytbara. Idag ser vi samma mönster: AI ses som en magisk lösning för lönsamhet, som om man kunde sparka alla snickare för att man har spikpistoler. Men verktyg löser inte problem om man inte har kompetensen att använda dem rätt, eller om man använder dem för fel syfte.

Det bästa sättet att integrera AI är inte genom kvoter och påtvingade mål. Det är att låta det växa fram organiskt, driven av verkliga behov och kompetens. Låt medarbetare använda AI där det tillför värde, inte där det tvingas in för att uppfylla en siffra. Annars riskerar man att skapa ett system där aktivitet förväxlas med resultat, och där AI istället för att hjälpa, bara blir en ny form av byråkrati.

AI är ett verktyg. Och som alla verktyg är det bara så bra som den som använder det.